Van the man....
Irska singer/songwriter Van Morrison..hans röst och säregna songstil är underbart tycker jag..
Min favorit låt m han vill nog för alltid vara den här:
Ragland road.
I saw her first and knew
That her dark hair would weave a snare
That I may one day rue.
I saw the danger, yet I walked
Along the enchanted way
And I said let grief be a falling leaf
At the dawning of the day.
On grafton street in november,
We tripped lightly along the ledge
Of a deep ravine where can be seen
The worst of passions pledged.
The queen of hearts still baking tarts
And I'm not making hay,
Well I loved too much; by such and such
Is happiness thrown away.
I gave her the gifts of the mind.
I gave her the secret sign
Thats known to all the artists who have
Known true gods of sound and time.
With word and tint I did not stint.
I gave her reams of poems to say
With her own dark hair and her own name there
Like the clouds over fields of may.
On a quiet street where old ghosts meet,
I see her walking now
Away from me, so hurriedly.
My reason must allow,
For I have wooed, not as I should
A creature made of clay.
When the angel woos the clay he'll lose
His wings at the dawn of the day.
Van Morrison.
lyssna här:
http://www.youtube.com/watch?v=G9YUNYx0y3Y
hitta texten här.
http://www.lyricsfreak.com/v/van+morrison/raglan+road_20143086.html
Pompel og Pilt...
Dengången skrämde den skiten ur ungarna lol...med sin LSD infuerade omgivning
och sjuka persongalleria...Jag tor inte ett ögonblick på att dom va nycktra när dom
gjorde den här dock-serien...no way =S
http://www.youtube.com/watch?v=z0kNJNe7HGE
Gorgon vaktmester är i akut behov av psykologhjelp
om ni frågar mig!!
Days like these...
vet inte om jag mår bettre lr inte...
Kommer nog bli en av dessa dagar då alt blir bläää..
Lr maybe not....
On days like this
When the rain want fall
and the sky's so dry
that even birds cant call.
I can feel youre tears
dissapearing in the air
carried on the breeze
On days like these...
It's years like these
that make a young man old
bend his back aginst the promises
that life should hold
they can make him wise
they can drive him to his knees
nothing comes for free
On days like these...
But you can't reap what you don't saw
and you can't plant in hallow ground
so let us fill this empty earth with hope
until the rains come down...
In lives like these
where every moment counts
I add upp all the things
that I can live without
When the one thing left
is the blessing of my dreams..
I can make my peace
with days like these...
Janis Ian.
http://www.youtube.com/watch?v=uwQruV2PGG0
Snälla...
om proverna still är dårliga får jag göra en til innsprutning...
jag är så himmla demoraliserad nu...
och det hjelper inte när folk skäller på mig för att jag inte orkar va med dom just nu
...lr orkar va så trevlig som dom tydligen är vana vid ...
Snälla försök fatta...jag är trött långt inn i märgen typ...
jag försöker typ fokusera på att leva en dag i taget...mera går inte tänka på nu
Snälla alla....lägg inte stenar til min börda vid att va besvikna på mig nu...
Lykkeliten...
Da lykkeliten kom til verden,
var alle himlens stjerner tent.
De blinket "lykke til på ferden",
som til en gammel, god bekjent!
Og sommernatten var så stille,
men både trær og blomster små,
de stod og hvisket om den lille,
som i sin lyse vugge lå.
Slik kom da lille Lykkeliten
til et av verdens minste land.
Og skjønte han va'kke store biten,
så var han dog en liten mann!
Han hadde mørke, brune øyne
og håret var så svart som kull.
Han lå og skrek det første døgnet,
men han har store smilehull.
Han har så sterke, faste never,
og slike silkebløte kinn,
og i en silkeseng han lever,
der har han også ranglen sin!
Det er hans verden nå så lenge,
det aller første år han har,
og han vil ingen større trenge
før han det første skrittet tar!
Til livets ære skjer et under
i alle land hver dag som går,
ja, i et hvert av de sekund,
som men'skehetens klokker slår!
Men ingen vet og ingen kjenner
den vei ditt lille barn skal gå,
og ingen vet hva skjebnen sender
av lyse dager og av grå.
Men Lykkeliten kom til verden,
og da var alle stjerner tent.
Det lovet godt for fremtidsferden,
det var et tegn av skjebnen sendt!
Og sommernatten var så stille,
men både trær og blomster små
de stod og hvisket om den lille,
som i sin lyse vugge lå.
Frimann Claesen.
The Wall...
that honores mebers of the US armed forces who served in the Vietnam war
The wall now has 58 249. names of soldiers who died in the war...
The power of a name.
I never really imagined that a name could have so much meaning. Walking along the Vietnam VeteranÚs Memorial I was faced with thousands of names belonging to thousands of people who had each given their lives for our country. I stood there, surrounded by spectators, all quiet in respect and honor, but the personal meaning didnÚt reach any deeper than the engraved letters on the wall. To me they were just labels, not the true souls that they represented. I had never known the soldiers who had lost their lives; I hadnÚt even been alive to experience the war.
I slowly made my way deeper into the list, passing flowers and small gifts left in remembrance. I saw a wreath left by Boy Scout Troop #471, and a letter left by a little girl for her "grampa." For some reason it surprised me that people would come to the memorial to pay their respects to their loved ones. WasnÚt this just a place for tourists to come take pictures of a very historical monument? Besides, they were, after all,just names.
Soon I began to become tired of the repetitive carvings in stone. Row after row, it became harder and harder for me to imagine that each identity listed had a true character and personality. I began to walk on the less crowded side of the path that was farther away from the wall. Aftersnapping a few pictures with my disposable camera, I thought I had experienced the essence of the memorial.
Then I saw something that made my heart fall silent and my feet freeze in their place. There, standing in front of Section 34 on the right half of the wall, was a woman. Her royal blue outfit and white gloves highlighted her dark chocolate skin, making her stand out from the crowd as it rushed past her. It was as if she were in a completely different world, surrounded by nothing except her thoughts. I watched as she reached her gentle hand up and lightly touched the wall in front of her. Slowly, she traced her fingers over the name "Frederick Holeburg."* She stroked it with such softness and purity, it was as if she had never felt anything more precious in her life. Closing her eyes, she took a breath, and I could see her imagine him standing there in front of her. She didnÚt move, as if afraid to lose her husband all over again Her breathing became so deep and relaxed, she seemed to be in a state of complete solitude. I tried not to make any noise, even though I knew she wouldnÚt notice. I didnÚt want to disturb what seemed to be such a placid and tranquil moment.
By looking at the way she held her hand against the stone, I felt I could see back into the many years they spent in each otherÚs arms. I could see her smiling at him and touching his face; not just his name. I saw them taking long walks and falling more in love with each other every minute they were together. I could see him holding her hand as long as he could as he had to leave to go and fight in the war. I could see her sitting at home, barely being able to sit still, as she waited to hear news of him. I could see her crying when she found out he had died.
Then, as if she had suddenly awoken from her dream, a tear quickly ran down her cheek. She opened her eyes and looked at the name of the one who had meant more than anything else in the world to her. She began to cry as she leaned her head against the wall. "I love you," she said. "I will always love you."
With that she stood up and wiped her eyes. She pressed her lips against her hand, making sure that her kiss would be felt, and then she touched her husbandÚs name one last time. Slowly her arm retreated down to her side, and after standing in peace for a minute, she reached into her purse and pulled something out. She placed it on the ground, glanced at the wall once more, and slowly turned and walked away.
I moved closer towards Fred HoleburgÚs name. Beneath me I saw a white rose with a maroon red bow tied around it. Next to it lay a white card with calligraphy writing. I leaned over to read what had been written;
"In honor of the best husband, chef, and friend I have ever met: I love you, Fred."
I smiled as a tear rolled down the side of my face. I never guessed that a complete stranger could have such an effect on me without even knowing. In those twenty minutes I learned more about life and about myself than I could have ever aspired to learn in months. I learned what it means to truly love someone. I discovered that some people are cherished so much in life and death that the sight of their name can cause great emotion in those theyhave touched.
Fred Holeburg had made an impact that went deeper than the engraved letters of his name. Fred Holeburg affected the fate of his country; Fred Holeburg affected the soul of his wife; and unintentionally, Fred Holeburg affected my heart. To me he was no longer just a name on the side of the wall. Even though I had never met him, I knew he was a hero, and that he deserved so much more recognition than he received, as did the other thousands of names that stood in front of me. Looking around, I no longer saw thousands of words; I saw thousands of brothers, grandparents, husbands and sons. I saw inspiring people who each had been adored by their loved ones. Only then did I realize the essence of the Vietnam Memorial. It is not a name that needs to be remembered, it is a person.
I then quickly began frantically reading the names on the wall, trying not to miss one of the remarkable soldiers that undoubtedly deserved so much more than just a glance. I wanted to understand and learn about each man who had lost his life, but then I became aware of the amazing magnitude of the memorial.
As it was time to leave, I thought of the countless soldiersÚ names that I did not even have time to read, let alone get to know. Even though I couldnÚt get to know each soldier in the war, my eyes had been opened to a new world of perspective.
I walked away from the wall, the names growing smaller with every step I took. Finally they were no longer visible, and I said goodbye to the names I had read, and the heroes I had respected.
* Name used is fictional.
Valerie is thirteen years old. She visited The Wall while on a class visit to Washington D.C. She is an 8th grade student at The Castilleja School in Palo Alto, California.
http://www.youtube.com/watch?v=QLzUNDaF00U
Show must go on...
Sjukan var inte nöjd med mig...så dom vill ha tilbaka mig på måndag för att göra
ennu enn antibiotika-innsprutning i narkos...usch och bläää
En kompiss gav mig en sight m lite saker om min sjukdom som jag hälst inte vill tenka på.
Det mådde jag inte bettre av ....
Aja...show must go on...
Empty spaces - what are we living for?
Abandoned places - I guess we know the score..
On and on!
Does anybody know what we are looking for?
Another hero - another mindless crime.
Behind the curtain, in the pantomime.
Hold the line!
Does anybody want to take it anymore?
The Show must go on!
The Show must go on!
Inside my heart is breaking,
My make-up may be flaking,
But my smile, still, stays on!
Whatever happens, I'll leave it all to chance.
Another heartache - another failed romance.
On and on!
Does anybody know what we are living for?
I guess i'm learning
I must be warmer now..
I'll soon be turning round the corner now.
Outside the dawn is breaking,
But inside in the dark I'm aching to be free!
The Show must go on!
The Show must go on! Yeah!
Ooh! Inside my heart is breaking!
My make-up may be flaking!
But my smile, still, stays on!
Yeah! oh oh oh
My soul is painted like the wings of butterflies,
Fairy tales of yesterday, will grow but never die,
I can fly, my friends!
The Show must go on! Yeah!
The Show must go on!
I'll face it with a grin!
I'm never giving in!
On with the show!
I'll top the bill!
I'll overkill!
I have to find the will to carry on!
On with the,
On with the show!
The Show must go on.
kolla länken...
http://youtube.com/watch?v=4ADh8Fs3YdU
The boy is back in town...
Hemma igen nu efter sju dar på sjukhuset...länge sen nu som jag varit så sjuk.
Min bitestickelinflamasjon blev snabbt til en Orkitt (det är när hela pungen blir inflamerad)
Febern blev "skyhigh" och jag kunde inte ens pissa för smärtan...orka inte ens att tecket kom
intil pungen...fy fan...
Nu mår jag dock bättre efter antibiotika och antiinflam. nog til att mörda en häst...som jag får fortsätta ta lääääääänge än.
Aja...Sander är still där dock...fast han flyttats från uro till neurokirurgisk...dom vet inte vad dom ska göra med han nu...nån ny operasjon maybe...bläää. Hatar det..skulle gjerna fortsätta att va sjuk om han fick sleppa...mycket lettare än att se hur ondt han har...
Annars är jag superglad att va hemma nu...och jag antar att några är superglada med ...så slepper dom
smsa bort alla sina pengar ....lr hur?...hehe
Ialf blev älsklingingen glad nu... :D
Piss och pippifåglar....
Vakna nångång i natt av att min fågel satt uppe på garderoben igen
( Quote the Raven nevermore) Lol...
Nu på morgonen uppteckte jag att den inte är den enda som varit uppe
och vandra omkring...hmmm pinsamt värre
Nångång under natten lär jag ha gått upp....gått ut i hallen och pissat på
dörren til tvättstugan =S
Det kan inte ha varit Ola för han gör aldrig sånt inne mera...och det va för mycket...
desutom va det märken alldeles för högt upp på dörren ...måste varit jag..
Ska va på sjukan klockan 11...morsan har tagit jobbledigt...suck
det gjör hon bara om det är typ allvar.....så det är väll det då....
Igen....
OH,YES !!...
Börja få feber i går.... och nu börjar mina kulor att bli svullna..jag vill inte!!!
Men har det nångång hjelpt vad jag vill....
Jag är vid at gå på väggarna av allt tjat...undrar om det är nån kampanj på gång
därute som jag gått miste om...typ "Plåga Ravn veckan 2007"
Visst är jag en elak och egoistisk och dum menniska...men det vet jag redan..
behöver inte beretta det för mig varje dag...
Det kostar sjukt mycket att ta på sig "Glada-Ravn masken " och åka til sjukhuset
varje dag...finns inte så mycket kvar sen för annat...
Och jag grublar och grublar...vad vill jag?
Ravn, Timmy och Danne goes Mika-mad !!...
Det va gjort på 5 minuter...han dök upp i en intervjuv på talkshowen "Skavland"
på fredagskvälden....wow
Vilken kille!! Vilken cool röst !!!
Jag är bara sold! Lol
Sen visa det sig att jag inte va ensam om det...Timmy var minst lika Mika-mad som jag ..
Och nei...han har INTE åkt til london för at ragga upp honom...
utan til Spanien...lol
(tro inte på honom)
*DREGLAR*
Kolla länken....we love it !!
http://youtube.com/watch?v=i9aHu1hcP6o&mode=related&search=
PS ! Danne insisterar på det starkaste att han ochså blivit Mika-mad
efter att jag påtvinga han "Sucking to hard on the lollypop låten"
Sjelvklart ska han va märkvärdig....och inte tycka om samma låt som oss
lilla skåning ...=D
http://youtube.com/watch?v=RmG_uKOXRjY
Förra Lördagen...(lr. jag gör bort mig i fyllan)
Fan viken fest!! lol
Vi åkte från sjukan hem til Peter för att förfesta lite.
Det va fan trevligt att se honom igen,hehe. Han är lika snygg som han brukar ...
länge sen vi sett varann nu..
Det syntes på han att han blev glad för att jag va kom.....even fast han har ny tjej !!
En blond liten tanig bimbo lol...Mikkel va där med. Han blev ennu gladare ..generad och gullig as usual...ingen ny tjej på honom ....
.Sen dök Truls upp even han med en nytjej !...Hmm.....fast jag kände henne..*host*
.Jag har knullat henne bakom "dygnet" en sommarnatt för så där 5 år sen....
Minns henne för att hon var en liten wild en... lol. Hon red mig som galen på benken där..
det va faktisk jävligt nice.Nu låtsades hon som hon inte kände mig...jag spelade med..lol.
När jag gick för att pissa kom Truls efter...han satt på badkarskanten och kolla på mig...och sa typ..Visst är hon snygg Ravn....visst är hon fin!! Och jag bara ..." joo vars...jättefin..."
Vet du sa Truls stolt....jag har tagit hennes oskuld!!....
Uuuups!! Jag höll på att pissa utanför nu !! Va fan !!!
Snäll som jag är sa jag inget...undrar bara hur många som tagit den...lol...
hon va knappast nån novis med mig för 5 år sen ...hehe
Sen när jag pissa klart kom Peter inn..och Truls gick..han låste dörren och trängde upp mig mot duschväggen ....jag bet han i kinden..hårt lol....Men han höll fast mig och pressa sin underkropp mot min...så jag kunde känna hur hans kuk växte mot min....sen börja han kyssa mig ...tils nån banka på dörren!
Trine..hon fatta ju gjenast...och typ fräste til oss! "Tenker ni två bara m kuken lr?" Neee, svara Peter oskuldig...vi tenker inte alls....lol
Innan vi kom til Jekyl var jag redan ganska full...teama upp med JanE och Thomas från min gammla klass.Vi dansar och har oss lol...haha nångång under natten är vi alla tre uppe på baren ...Peter har innan dess tagit av mig min skjorta och tröya på dansgolvet =O...sen slicka han på min piercade bröstvårta så jag blev nestan galen... lol.
Han drar inn mig på tjejtoa sen...hånglar upp mig igen...viskar att jag får han så jævligt kåt...
men runka då...säger jag...lol. Då drar han inn mig i et bås...
Han plockar fram kuken (førsta gång jag ser den)..den är stenhård och glänser av försats
han kollar på mig och börjar runka...fan jag ryser nestan av kåthet nu...
Jag dör efter att få göra samma sak. Fast jag vill inte med honom ...men jag kan inte låta vara at låta mitt pekfinger glida ett varv om hans førsatsvåta ollon innan jag stoppar inn fingret i min munn!
Då kommer han...lol Han sprutar fem-seks tjocka stråler på veggen i toabåsen !!
Om nån nuddat vid min kuk skulle jag med ha kommit nu...haha
men jag vill inte med han där....fast jag behöver komma nu....för det börjar göra ondt .
Så jag slenger ut honom ur båset för att runka klart. Biter min hand för att det inte ska höras.
När jag kommer ut från båset står Trine och Peters tjej där...
Va har du gjort då? frågar Trine mig....Runkat..svarar jag,
Dom skrattar. Lol. Ibland tror dom inte ens på sanningen!! haha
Vi efterfestar hos trine sen...jag minns inte jättemycket...va så jävligt full..men jag decka på Trines säng m nån tjej tror jag....vakna lite innan 8 på morronen brevid nån tjej jag inte mindes..
Ialf hadde vi alla kläderna på oss...
Sen hem ...konstiga va att jag inte spydde ens sen! Otroligt !!
Aja försöker skriva ärligt här...even om det är pinsamt..
Upp with the birds...
Vakna kvart i sju...nu har jag tagit en pk och smärtan sleppt lite.
Jag vet inte vad jag ska skriva om för tiden..mår dårligt över Sander
kostar mycket av min styrka att va starck för honom...
Inget värkar hjelpa honom...visst har han varit så förut och jag vet
att det kommer gå över lika fort som det kom...
Bra då att det finns andra som fyller på min styrcka ...och som
håller mig uppe....så tacksam ..
Jävla vikarier...
Vakna lite för fem och spydde...wiiiiiiie.....NOT !!
Det gör bra mycket ondare än det brukar göra den här gången.
Jävla vikarier...
Ligger på mage i sängen på min stora kudde...sömnig nu
så ondt att jag grät innan...känner mig gammal
Kanske är jag det....uppleft way to much pain för en 20 åring...
Vill sova...just nu kvittar det om jag nånsinn vaknar igen....
Tippset...
Ledsen
Ledsen
ondt
-------------------
Deppig
Vrålkåt
Trött
--------------------
Glad
Gladare
Life sucks
---------------------
Mysa
Mysa
Ondt
...............................
12 rätta ger gratis resa til husmorlagets bingokväld på folkan
11 rätta ger et halvårs abbo. på magasinet " Vi över 60"
10 rätta ger deltagelse för norge i melodifestivalen