ravn86

Jag lägtar ibland tilbaks til min barndom...dengång va livet  enklare...
Tänk om man åter enn gång kunde få va 4 år  som i Alf Prøysens
vackra song....tänk om värden igen kunde få va liten och trygg...
och tänk om  man ennu inte visste va smärta var... 

Den är skriven på hedmarksdialekt....så jag gjör en liten ordlista

vøri= vore
julbokk= norsk tradisjon m at klä ut sej och gå på besök
unifär som era påsk kärringar
romjul=  dagarna mellan jul och nyttår
Bessmor=  bestemor= mormor/ farmor
kømmi= kommit
rødde= städa
kvinke= säga m konstig röst
gjorde nar= reta
messom= sort of
øss= oss
stiltre= gå stilla
blenkte= blinka
væla= värden
bessmorfang= mormors knä




Romjulsdrøm.

En skulle vøri fire år i romjul'n
og kjint ei jinte som va nesten fem
Og begge skulle kledd seg ut med maske
og kømmi julbokk til et "bessmorhem"
Og klokka skulle vara midt på dagen
og vægen skulle vara lett å gå
og alle bikkjer skulle vara inne
Og alle biler skulle bære stå.

Og vist en møtte onger etter vægen
som gjorde nar og ville vara med.
Så sku en hatt en bror i femte klasse
som rødde væg så følk fækk gå i fred.
Og "bessmorhuset" skulle messom sovå
og bak gardina skulle ingen sjå
før vi fekk stiltre øss på tå i gangen
og fæste maska før vi banke på.

Så sku vi trampe inn på tunge hæler
og kvinke julbokkmål: "Go'kvæll, go'kvæll".
Og djupt i stolen sku a bessmor svara
" Så kom det julbokk åt en stakkar lell".
En skulle vøri fire år i rom jul'n
da julelysa blenkte dagen lang,
og væla var et hus med fire vegger
Og saligheta var et "bessmorfang".


Alf Prøysen.