Strangers...

Jag vet inte hur det ska gå nu...jag kan sitta, men jag har fortfarande ondt...
jag vågar inte tro nått..... vågar inte håppas at vi ska kunna åka.
Två dar kvar bara nu...senn får vi se..Som det är nu så orkar jag inte...

Jag drar mig undan nu...känner mig utanför....vi pratar knapt.
Första han frågat när han kommit dom sista dagarna är om nån annan ...
känns inte bra...lika bra at gå då.....jag frågar,han svarar ...det är alt.
Jag vet inget om han nu mera.....han tror jag berättar alt om hur jag mår...

Ok, jag är möjligens svartsjuk......men han får välja som han känner
Nätterna är endå inte våra mera.....så jag går nu mera...
Jag är inte rolig at va med.

Strangers.....vem skulle trodd det....  =(

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback