En vecka senn....

Va ska man skriva? Jag mår skit...fysik så väl som psykiskt...inflamasjonen slepper inte taget...jag har ondt nestan hela tiden och min temp hoppar upp och ner...skitkul!!

Senn alt annat som händt nu,som gjör mej så himmla lessen...jag kan inte gjöra nått åt det.
Jag hatar at såra honom..men kan ingenting gjöra åt det nu..ingenting....

Sander värkar må bättre nu....jag är så glad för det....jag vill ha hem honom nu. Så kan vi kanske rädda det som fins kvar av oss.Det måste gå!!! Jag tänker inte gje upp.Det finns fortfarande nånting djupt i hans ögon....Nånting värd at kämpa för.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback