Begravning och besvär...

Min gammelfaster dog....sorjligt,för hon va inte så där jättegammal...och hon har aldrig varit sjuk....hon bara föll om och dog  hemma....=(

Så vi åkte på begravning....viket jag är urusel på...jag har så svårt at inte gråta...det är ju inget fel på at gråta iofs....men när det är jättemånga menniskor  och dom flesta inte gråter ..då vill inte jag häller gjöra det ju..men redan när vi kommer til kyrkan får jag prolem....på programmet för begravningen finns en bild på henne...en vacker bild...faster på trappan i blommig sommarklänning...tårarna bara väller fram...bläää..måste tänka på nått annat......det är då jag får den ljusa ideen at tänka på dej...=)...jättesmart!!!

Det är bara det at tankerna på dej blir mer och mer  typ "indeasant"...=O.....inte alls ägnat i kyrckan...och i stället för tårar har jag nu fått et helt annat problem...*host*

Begravningen är jättelång....och det gjer sej fan inte...börjar bli ondt nu typ....och jag vet inte vad jag ska ta mej til...och när vi entligen får gå ut för at følja kistan til graven så kan jag knapt gå upprest...lyckligtvis finns toa på kyrkogården...så jag har inget annat val enn at springa dit....fan va pinsamt....men ingen märkte nått

Nesta gång det ær begravning tänker jag gråta...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback