Tårar och lycka...
Jag lever ett ganska märkligt liv nu för tiden...i bland är jag så lyckligt att
jag kan spricka....i bland så ledsen att tårarna bara rinner.
Det att Sander och jag börjar hitta tilbaks til varann är så stort för mig
jag har saknat det så himmla mycket...och jag är så glad för honom.
Jag hadde inte trodd att du skulle bli så ledsen doch...=(
Jag tycker liksom at vi två är en sak för sig...att vi har vår lilla privata värld
där inget är förendrat ...Och så vill jag ha det...jag älskar inte dig mindre för
att jag är med honom ju...kommer nog aldrig sluta älska dig !!
Jag vill vi ska va som vi brukar my love...
Jag har kommit på en teori om min sjukdom...det värkar så logisk nu
undrar varför jag inte har tenkt på det innan..
Så måste det ju va !!!
jag hoppas det mer än allt annat =D