Tristesse....

Kvart över fem på morgonen:  Vaknar av Ola som piper ...tänker att han skal ut
så jag står upp ur min varma säng.....but no!!
Han löper till badromsdörren...fuck!!  Då fattar jag!  Sander !!!
Han ligger på golvet, på magen lyckligtvis..så har han iaf inte slagit huvet.
Jag lägger honom i stabilt sideläge...ringer ambulansen,  och vecker farmor.
När jag kommer ner igen har han vaknat och skakar och gråter.
Sätter mig på golvet m han i knät sort of. Skiter i om han kräker på mig!
Vill bara hålla honom och visa att jag är där...farmor,snälla farmor kommer ner,
och han glider inn i medvetslöshet igen...bäst så för honom .
Jag gråter nu...fuck, ville inte att detta skulle hända så fort igen!  Helvete!

Ambulansen kommer...farmor åker med inn...
Jag städar och tvättar på toa ...duschar...gråter än .

***********************************************************************

Nu har jag lugnat mig lite...så läser jag din blogg..fan ochså!!
Var det i går? Visste att det var nu snart ju!
 Jag som faktisk tänkte på henne i går! På sista gången
som vi pratade...tre dar innan tror jag.
Hon ville inte att jag skulle vara arg på henne...jag fattade inte riktigt..
när var jag nånsinn det? Sen fattade jag ju...blääää.

Jag låg på sjukhuset när det hände...en lördag tror jag ..
 jag var sjuk och jättefebrig...
minns endå dina sms...
hur hjelplös jag var..

Du borde ha veckt mig i natt...du vet att du alltid får det.
Alltid...

Âlskar dig...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback