ravn86

Snart ska vi til Trines hus...alla i hopa...ska bli skönt at ligga i nån annans vardagsrum
til en skilnad....lol.
Tar solsängen med ...så släpper jag okupera hela deras soffan ...

Jobbig morron i dag...liiiite bättre nu käns det som...håppas det.

Ny morron och jag har haft skitondt igen...nu fattas bara febern typ...
fan vad jag är trött på detta....undrar hur länge jag pallar..
Jag minns fan inte  hur det känns at ha en hel dag utan smärta...
så jävla länge senn nu...

Förlåt alla om jag är jobbig nu....det ända jag vill nu för tiden är
at sova och sleppa vara jag ett tag...så jag fattar om ni drar er
undan ...

Farmor såg genast....jag såg det i hennes ögon när hon kom
i går.....hatar det...

Ibland gör man hjärndöda saker...helvete va ondt det blev senn!!

Och jag va ensam hemma...och Espen svara inte på sin mobbe...fan va jag panika !!!
Jag proppa i mig  painkillers som inte hjelpte en skit....
ville inte ringa och oroa mamma och Stephan....inte Trine häller...
men efter et par timmar fick jag entligen tag på Espen...
då va jag mer död änn levande kändes det som...

Sander på sjukan....och ingen att va med i cyber...jag låg och skaka typ mestadelen av kvälden..
senn ville jag inte somna innan jag prata med dig...

Aja...i dag kommer farmor =D
Yey !!!

I just could'nt resist stealing these from an American blog !!
Thank you Spider =D


****************************************************

Deer Santa,
I wud like a kool toy space ranjur fer Xmas. I’v ben a gud Boy all yeer.
Yer Friend, Billy

Dear Billy,
Nice spelling. You’re on your way to a career in lawncare.
How about I send you a book so you can learn to read and spell?
I’m giving your older brother the space ranger. At least HE can spell.
Santa
*****************************************************
Dear Santa,
I have been a good girl all year, and the only thing I ask for is peace and joy in the world for everybody!
Love, Sarah

Dear Sarah,
Your parents smoked pot when they had you, didn’t they?
Santa

****************************************************
Dear Santa,
I don’t know if you can do this, but for Christmas, I’d like for my mommy and daddy to get back together. Please see what you can do.
Love, Teddy

Dear Teddy,
Look, your Dad’s banging the babysitter like a screen door in a hurricane. Do you think he’s gonna give that up to come back to your frigid mom, who rides his ass constantly? It’s time to give up that dream. Let me send you some Legos instead.
Santa
****************************************************
Dear Santa,
I want a new bike, a Playstation 2, a train, some G.I. Joes, a dog, a drum kit, a pony and a tuba.
Love, Francis

Dear Francis,
Who names their kid “Francis” nowadays. I bet you’re gay. I’ll set you up with a Barbie.
Santa

****************************************************
Dear Santa,
I left milk and cookies for you under the tree, and I left carrots for your reindeer outside the back door.
Love, Susan

Dear Susan,
Milk gives me the shits and carrots make the deer fart in my face when riding in the sleigh. You want to do me a favor? Leave me a bottle of Scotch.
Santa
****************************************************
Dear Santa,
What do you do the other 364 days of the year? Are you busy making toys?
Your friend, Thomas

Dear Thomas,
All the toys are made in China . I have a condo in Vegas where I spend most of my time making low-budget porno films. I unwind by drinking myself silly and squeezing the asses of cocktail waitresses while losing money at the craps table. Hey, you wanted to know.
Santa

****************************************************
Dear Santa,
Do you see us when we’re sleeping, do you really know when we’re awake, like in the song?
Love, Jessica

Dear Jessica,
Are you really that gullible? Good luck in whatever you do. I’m skipping your house.
Santa

****************************************************
Dear Santa,
I really want a puppy this year. Please, please, please, PLEASE, PLEASE could I have one?
Love, Timmy

Dear Timmy,
That whiney begging shit may work with your folks, but that crap doesn’t work with me. You’re getting a sweater again.
Santa
********************************************************
Dearest Santa,
We don’t have a chimney in our house. How do you get into our home?
Love, Marky

****************************************************
Dear Mark,
First stop callling yourself “Marky”, that’s why you’re getting your ass whipped at school. Second, you don’t live in a house, you live in a low-rent apartment complex. Third, I get inside your pad just like the boogeyman does, through your bedroom window.
Sweet dreams,
Santa

Vi hadde en jättetrevlig julafton....trots at jag har liggit typ hela dan
...jag ville med til kyrkogården doch
 fast när vi väl va där så fick vi parkera så långt undan gravarna at jag inte orka ...
så jag stannade i bilen.
Senn åt vi jullunch hemma ...och yes...vi brukar kolla på Kalle Anka vi med =D

Vi åt tradisjonell Norsk julmiddag..ribbe,hemmalagad korv, hemmalagat medisterkakor,
surkål,rødkål och potatis....med multekrem bakefter...

Senn blev det mys framför brasan ochjulkakor, krumkaker,
 sandkaker, karamellkaker,peppernøtter,punchbullar,kransekake
och mera multekrem (burp )
Så får man öppna sina julklappar...weeeiiiiiiiiiiiiiiiii !!!

Jag fick :

2 dvd'r....en 3cd med Tom Waits....en cd med Vamp....en blå tröya...tre böcker..
varav jag hadde ena redan ..
presenkort på kläder...en ny läslampa...et jättefint halsband...godis...
lite duschgrejer och bodylotion och massageolja...et jättestort badlakan....
2 boxers....3 par strumpor.......

and a partridge in a peartree..... =D

I går var en fin dag...gillar lilla julafton..då har man hela julen framför sig!
Vi hadde besök på kvälden...Trine,Simon,Jan E, Truls, Trine och truls sin mamma och några andra grannar...jättetrevligt even med mig liggande på soffan..

Nu är det julafton =D ...kommer bli en vacker solig dag...fast utan snö.
Vi ska åka på kyrkogården på förmiddan, och dit ska jag med om jag så ska krypa!
Det hör til julen för mig at tända ljus på mormor och morfars och min lillebrors gravar.
Senn kommer några vänner av mamma och Stephan på jullunch...och på kvälden
blir det nog bara vi fyra som det brukar va ...minus brorsan . Jag kommer nog tänka på pappa och Siri, och på brorsan som åkte dit nu på morronen. Men jag har bestemd at vi ska ha en fin julafton här ....och senn
om två dar bara kommer farmor =D

Så god jul til alla som läser här...håppas ni får en jättefin julafton...

Kraaaaam !

       Så nu är det julafton och 4de söndag i advent....här kommer
       en vacker adventsong...som man borde sjunga året om för at 
       den får en at tänka på vad som värkligen betyder nått..
       God jul til er alla...



     Tenn lys... et lys skal brenne for denne lille jord.
      Den blanke himmelstjærne der vi og alle bor.
     Må alle dele håpet så gode ting kan skje.
     Må jord og himmel møtes
     Et lys er tent for det.

     Tenn lys...to lys skal skinne for kjærlighet og tro.
      For dem som viser omsorg, og alltid bygger bro.
      Må fanger få sin frihet, og flyktninger et hjem.
      Tenn lys for dem som gråter,
       og dem som trøster dem.

      Tenn lys...tre lys skal flamme for alle som må slåss
       for rettferd og for frihet...de trenger hjelp fra oss.
       Må ingen miste motet før alle folk er ett.
      Tenn lys for dem som kjemper
       for frihet og for rett.

      Tenn lys...nå stråler alle de fire lys for han
       som elsker alt som lever hver løve og hvert lam
      tenn lys for himmelkongen som gjeter flokken så
      nå møtes jord og himmel 
      i barnet lagt på strå.


      Eyvind Skeie.


     

I dag är ord överflödiga....drömmer mig til snö och vinter...

Aurora borealis ....Tycker namnet är så vackert..
om jag nån gång fick en liten flicka (fast det kommer aldrig hända) ..
så skulle hon få heta just Aurora..

Vackert så at man blir tårögd..



Aurora borealis över Tromsø.

Nu har jag fått nog...fattar inte va en viss menniska håller på med nu...
Hur kan man va så falsk?...Jag är förbannad !!

Vill somna om hos dej...

Jag lägtar ibland tilbaks til min barndom...dengång va livet  enklare...
Tänk om man åter enn gång kunde få va 4 år  som i Alf Prøysens
vackra song....tänk om värden igen kunde få va liten och trygg...
och tänk om  man ennu inte visste va smärta var... 

Den är skriven på hedmarksdialekt....så jag gjör en liten ordlista

vøri= vore
julbokk= norsk tradisjon m at klä ut sej och gå på besök
unifär som era påsk kärringar
romjul=  dagarna mellan jul och nyttår
Bessmor=  bestemor= mormor/ farmor
kømmi= kommit
rødde= städa
kvinke= säga m konstig röst
gjorde nar= reta
messom= sort of
øss= oss
stiltre= gå stilla
blenkte= blinka
væla= värden
bessmorfang= mormors knä




Romjulsdrøm.

En skulle vøri fire år i romjul'n
og kjint ei jinte som va nesten fem
Og begge skulle kledd seg ut med maske
og kømmi julbokk til et "bessmorhem"
Og klokka skulle vara midt på dagen
og vægen skulle vara lett å gå
og alle bikkjer skulle vara inne
Og alle biler skulle bære stå.

Og vist en møtte onger etter vægen
som gjorde nar og ville vara med.
Så sku en hatt en bror i femte klasse
som rødde væg så følk fækk gå i fred.
Og "bessmorhuset" skulle messom sovå
og bak gardina skulle ingen sjå
før vi fekk stiltre øss på tå i gangen
og fæste maska før vi banke på.

Så sku vi trampe inn på tunge hæler
og kvinke julbokkmål: "Go'kvæll, go'kvæll".
Og djupt i stolen sku a bessmor svara
" Så kom det julbokk åt en stakkar lell".
En skulle vøri fire år i rom jul'n
da julelysa blenkte dagen lang,
og væla var et hus med fire vegger
Og saligheta var et "bessmorfang".


Alf Prøysen.

Jag vet inte hur det ska gå nu...jag kan sitta, men jag har fortfarande ondt...
jag vågar inte tro nått..... vågar inte håppas at vi ska kunna åka.
Två dar kvar bara nu...senn får vi se..Som det är nu så orkar jag inte...

Jag drar mig undan nu...känner mig utanför....vi pratar knapt.
Första han frågat när han kommit dom sista dagarna är om nån annan ...
känns inte bra...lika bra at gå då.....jag frågar,han svarar ...det är alt.
Jag vet inget om han nu mera.....han tror jag berättar alt om hur jag mår...

Ok, jag är möjligens svartsjuk......men han får välja som han känner
Nätterna är endå inte våra mera.....så jag går nu mera...
Jag är inte rolig at va med.

Strangers.....vem skulle trodd det....  =(

Rolf Jacobsens dikt  " Plutselig , i desember",
talar för sig...så sorjligt
och så vackert om at förlora nån
efter et helt liv ihop....




Plutselig i Desember. Jeg står til knes i sne.
Snakker med deg og får ikke svar.
Du tier elskede, så er det altså hendt.
Hele livet vårt,smilet, tårene og motet
symaskinen din og alle arbeidsnettene,
Reisene våre til slutt :
-under sneen. Under den brune kransen.


Alt gikk så fort. To stirrende øyne.
Ord jeg ikke forstod. Som du gjentok og gjentok.
og plutselig ingenting mer. Du sov.
Og nå ligger de her, alle dagene,
sommernettene, turene i Valladolid.
Solnedgangene i Nemi :
-under sneen. Under den brune kransen.


Lynsnart som når en bryter slås av,
blir alle billedspor bak øyet tonet ned.
Visket ut av livets tavle. Eller blir de ikke?
Den nye kjolen din, ansiktet mitt og trappen vår,
og alt du bar til huset. Er det borte?
- under sneen. Under den brune kransen.


Kamerat bak døden ta meg ned til dej.
Side ved side. La oss se det ukjente.
Her er så ødslig nu og tiden mørkner.
Ordene blir så få og ingen hører.
Kjæreste du som sover. Evrydike.
-under sneen. Under den brune kransen.


Rolf Jacobsen. 1907-1994

Jag tror på änglar...jag tror at min mormor och morfar....farfar och gammelfarbror vakar över mej.
Och at dom tar hand om änglababyn Emil, min lillebror...

Mormor och morfar dog båda två i december...han dan innan lucia ....och hon tredje dag jul nåra år efter.
Och särskilt hennes begravning....hennes sista resa til kyrkogården gjenom en snötung julpyntad vinterkväld...är faktisk et utav mina vacraste julminnen...och hon va så vacker senn när hon låg i sin vita kista  med tända ljus rundtom...och fast det va sorjligt och vi gråt massor...så va det en så vacker stund
even för mej som va et barn ...jag kunde se at mormor inte va i livet mera ...hon såg tom ut på nått sätt jag inte kan förklara...det syntes at hennes själ flygit i väg...bara skalet fanns kvar...et bevis på at hon var en ängel nu....tyckte jag då......och det tycker jag enn....

 Så denna bloggen är tilegnat alla änglar som vaktar oss därute....mina och era...
vi kommer aldrig i evighet glömma er..... aldrig...




            Tider skal komme, tider skal hen rulle.
            Slekt skal følge slekters gang.
            Aldrig forstummer tonen fra himmlen.
           I sjelens glade pilgrimsgang.

En ny decemberdag och vi har entligen fått kaldare väder ....fast ingen snö.
Men det är ialf frost på marken och -5. Jag vaknade tidligt i dag med  av at jag hadde ondt.
Jag har inte vaknat på natten av det på några dar, och det är bra! Fast det gör bara ondare
på morronen värkar det som.

 Jag är ledsen för endel saker , men jätteglad för andra.

Mest är jag rädd för at julfirandet hos pappa inte ska bli av =( 
Jag har insett at om jag inte blir bättre orkar jag inte åka. Jag kan inte sitta så länge.
Mamma sejer at det kanske finns en möjlighet om vi får sitta helt bak i flygplanet.
At man kanske kan lägga ner stolryggen då så at jag kan ligga mera. Det kanske kan funka ju
fast  det kommer bli jobbigt på flygplatsen med.  Orkar knapt gå ju....suck..
Får dopa ner mej rejelt isåfall =(

Aja, vi får se vad som händer på sjukhuset i morron ....

I dag kommer en novell ...Amalie Skrams  " Karens jul "
skriven nångång mot slutet av 1800 talet.
Vi läste den i skolan....och jag har aldrig kunnat glömma den
Det hadde inte fått hända i dag....lett at tänka så, och kanske är det
sant här i våra trygga, rika länder.

  Men det finns många som Karen rundt om i värden enn i
dag. Alför många menniskor som ingen bryr sej om lr hjelper.
Altför många som dör för at vi inte bryr oss  =(



Karens jul .


På en av dampskipskaiene i Kristiania lå det for en del år siden et gråmalt
trehus med flatt tak, uten skorsten, omtrent to og en halv meter langt og litt
kortere i bredden. På begge tverrveggene var det et lite vindu, det ene like
overfor det andre. Døren vendte mot sjøsiden og kunne lukkes både innvendig og
utvendig med jernkroker som ble hektet fast i kramper av samme metall.
Hytten var opprinnelig blitt oppført til fergemennene for at de skulle ha tak
over hodet i regnvær og i vinterkulden når de satt og drev og ventet på at noen
skulle komme og forlange båt.
Senere, da smådamperne mer og mer overtok
trafikken, forsvant fergemennene. Så ble huset bare benyttet leilighetsvis av
dem som fant det for godt. De siste som hadde gjort bruk av det, var noen
stenarbeidere når de holdt sine måltider to ad gangen, da de en sommer reparerte
på kaistykket i nærheten.
Siden var det ingen som tok notis av den gamle, lille rønnen. Den ble stående
der den stod, fordi havnevesenet ikke fikk det innfall å ta den bort, og fordi
ingen klaget over at den stod i veien for noen eller noe.
 
Så var det en vinternatt i desember måned bortimot jul. Det drev så smått med
sne, men den smeltet mens den falt og gjorde slapset på brostenene stadig
våtere. På gasslyktene og dampkranene lå sneen som et gråhvitt fin frynset
overtrekk, og kom man tett ned til skipene, kunne man skimte gjennom mørket at
den hang i riggen som girlander mellom mastene. I den mørkegrå, disige luften
fikk gassflammene i lyktene en skitten, branngul glans, mens skipslanternene
lyste med et grumset-rødt skinn. Av og til skar den knallende lyden av
skipsklokkene med et brutalt gnelder gjennom den fuktige atmosfæren når vakten
om bord slo glass til avløsning.

Politikonstabelen som patruljerte kaien, stanset ved gasslykten utenfor det
forhenværende fergemannshuset. Han trakk frem uret sitt for å se hvor langt det
var lidd på natt, men idet han holdt det opp mot lyset, hørte han noe som lignet
barnegråt. Han lot hånden synke, så seg om og lyttet. Nei, det var ikke noe. Opp
igjen med uret. Lyden var der atter, denne ganget blandet sammen med et lavt
"hysj". Igjen lot han hånden synke, og igjen ble det stille. Hva pokker var
dette? Han gav seg til å snuse omkring i nærheten, men kunne ikke oppdage noe.
For tredje gang kom uret opp mot gasskinnet. Denne gangen fikk han fred til å se
at klokken var nesten fire.
Han drev oppover, forbi huset, undret seg litt, men tenkte til slutt at det
sikkert hadde vært innbilning, eller hvordan det nå kunne ha seg.
Da han en stund etter kom samme vei tilbake og nærmet seg huset, skottet han
bort til det. Hva var det? Så han ikke noe røre ,  seg der inne? Gasslyktene
utenfor kastet skinnet fra begge sider inn gjennom vinduene slik at det så ut
som om det var tent et lys der inne.
Han gikk borttil og kikket inn. Ganske riktig. Der satt det et vesen på benken
tett under vinduet, en liten sammenkrøket skikkelse, som bøyde seg forover og
puslet med noe han ikke kunne se. Et skritt rundt hjørnet, og han stod ved døren
og ville inn. Den var stengt.
 
"Lukk opp!" - ropte han og banket på med knokene. Han hørte det fare opp med ett
sett. det kom et svakt, forskrekket utrop, og så ble det helt stille.
Han banket igjen med knyttet neve og gjentok:
"Lukk opp, Dere derinne! Lukk opp øyeblikkelig!"
"Hva er det? Herregud, det er ingen her inne," kom det forskremt fra en stemme
tett ved døren.
"Lukk opp. Det er politiet!"
"Jøss, er det polletie! - Å, det er bare meg, jæ gjør ingenting. Bare sitter
her, skjønner Dere."
"Kan De, se å få opp døra med Dem, eller så skal Dem bare.
Vil Dem..."
Han kom ikke lenger, for i det samme i det samme gikk døren opp, og i neste
øyeblikk lutet han seg gjennom åpningen inn i det lave rommet hvor han ikke
kunne stå oppreist.
"Er Dem galen! Inte lukke opp for politiet! Hva tenker Dem på?"
Om forladelse, herr polletie, - jæ lukker jo opp ser Dere."
"det var nok også beste rå''en" - brummet han.
Hva er du for en, og hvem har gitt deg lov til å ta lossement her?"
"Det er bare meg, Karen" - hvisket hun. "Jæ sitter her med ungen min."
Politimannen tok henne nærmere i øyesyn. Det var et tynt lite kvinnfolk, med et
smalt, blekt ansikt og et dypt kjertelarr på det ene kinnet; rett opp og ned som
en stake og sikkert ikke helt voksen. Hun var iført et lysebrunt overstykke, en
slags kofte eller jakke. Snittet røpet at den hadde kjent bedre dager. Nedentil
hadde hun et mørkere kjoleskjørt som hang i laser og nådde henne til anklene.
Føttene stakk ut av et par hullete soldatstøvler uten lisser.
I den ene armen holdt hun en bylt filler som lå tvers over livet hennes. Ut av
byltens øverste ende stakk noe hvitt. Det var et barnehode som diet det magre
brystet hennes. Rundt hodet hadde hun en tjafs av et tørkle som var knyttet
under haken; bak i nakken stakk hårflisene frem. Hun ristet av kulde fra øverst
til nederst, og når hun flyttet seg, klisset og knirket det i støvlene som om
hun stod og stampet i en grøtaktig substans.
"Jæ trudde inte, det ku sjenera nå''en" - kom det pipende . "Det står jo her,
dette kotte!"
Politikonstabelen fikk en beklemmende fornemmelse. I det første øyeblikk hadde
han tenkt å drive henne ut med fyndige ord og la henne slippe med en advarsel.
Men da han så på dette elendige barnet som stod der med det lille krypet i armen
og trykket seg opp til benken og ikke turde sette seg av frykt og ydmykelse, ble
han på en måte rørt.
"Men i Jesu navn da, - hva gjør du her, jenta mi?"
Hun oppfanget den mildere klangen i stemmen hans. Angsten la seg, og hun begynte
å gråte.
Konstabelen lukket døren.
"Sæt deg ned litt" - sa han - "ungen er saktens tung å stå og holde på." - Hun
gled stille ned på benken.

"Nådda" - sa konstabelen oppmuntrende og satte seg på den motsatte tverrbenk.
"Å, kjære herr polleti - la meg få være her," lespet hun gjennom gråten. "Jæ ska
inte gjøre ugagn, inte det verdige grann holde rent etter meg - Dere ser selv -
her er ingen urenslighet - det der er brødskorper." - Hun pekte på et
filleknytte på gulvet. "Jæ går og tigger om dagene. - I flasken er det en skvett
vann. - La meg få være her om nettene, tedess jæ får plassa mi tilbake - bare
frua kommer" - hun tidde et øyeblikk og snøt seg i fingrene som hun tørret av på
skjørtet.
"Frua, hvem er nå det da?" spurte konstabelen.
"Det var henne jæ tjente hos. - Jæ hadde slike gode betingelser med 4 kroner
måneden og frukost, men så kom jæ i uløkka, og så måtte jæ jo vekk, forstås. Fru
Olsen gikk sjøl og fikk meg på hjemmet, hu er så snill, fru Olsen, og jæ var i 
jobben, helt til jeg gikk på hjemmet og la meg, for hu er alene, fru Olsen, og
hu sa hu skulle beholde meg helt til jæ inte ku orke mere. Men så kom dette på
at fru Olsen sku'' reise, for hu er jordmor, fru Olsen, og så ble hu syk og
liggendes oppi landet, og nå sier dem, hu kommer inte før til jula."
"Men bevare meg vel, å gå slik og slepe omkring på ungen mens du venter på frua.
Kan det være mening i slikt noe?"
"Jæ har ingenstans å være" - sutret hun. "Nå siden far min dødde, er det ingen
som vil hjelpe meg når stemora kaster meg ut."
"Men barnefaren da?"
Han da," sa hun og gjorde et lite kast med nakken. "Det er inte nå''en skikk å få
på han lell."
"Men du vet da vel de at du kan få''an dømt til å betale for barnet."
"Ja, dem sier så," svarte hun. "Men åssen ska en klare det når han inte fins?"
"Oppgi du bare navnet hans til meg, du" - mente konstabelen - "så ska han nok
bli fremskaffa."
"Ja, den som visste det," sa hun stille.
"Hå for nå''e! Kjenner du inte navnet på ditt eget barns far?"
karen stakk fingeren i munnen og sugde på den. Hodet gled forover. Det kom et
hjelpeløst, fjollet smil på ansiktet. "N-e-i," hvisket hun med en langtrukket
betoning på hver bokstav og uten å ta  fingeren ut av munnen.
"Nå har jeg aldri i mine dager hørt så galt," - satte konstabelen i. "Åssen gikk
det til at du kom isammens med han?"
"Jæ traff han på gata om kvelden når det var mørkt," sa hun, "men det varte inte
længe før han ble borte, og siden har jæ aldri sett han."
"Har du inte spurt deg for da?"
"Det har jæ nok altis, men det er ingen som veit hvor han er blitt av. Han har
tatt seg en plass på landet, ventelig, for han hadde å gjøre med hester eller
kyr; det ku jæ kjenne på lukta som følgte han."
 
"Gud bevare meg vel for stell," mumlet konstabelen. "Du må gå og melde deg på
fattigvesenet," sa han høyere, "så det kan bli greie på dettanherre."
"Nei, det gjør jæ inte," svarte hun plutselig stedig.
"Det er da bedre å komme på Mangelsgården og få mat og husly fremfor det du går
på nå," sa konstabelen.
"Ja, men når bare fru Olsen kommer - hu er så snill, fru Olsen - hu tar meg
sikkert på måneslønn, det trur jæ sikkert, for hu lovte det - så kjenner jæ en
kone som vil ta oss i lossji for 3 kroner månen. Hu vil passe ungen mens jæ er
hos fru Olsen, og så ska jæ gjøre henneses arbei, når jæ kommer fra frua. Det
blir så bra alt samma når bare fru Olsen kommer, og hu kommer kommer til jula, sier
dem."
"Ja ja, jenta mi, den som er voksen får rå med seg sjøl, men her har du ikke lov
til å være."
"Om jæ sitter her om natta - kan det gjøre noe? Å, herregud, la meg få lov til
det, ungen ska ikke få skrike. Bare til frua kommer - å go''e herr polleti, bare
til frua kommer."
"Men du fryser jo fordervet, både du og barnet." Han så på de usle klærne
hennes.
"Her er da alltis likere her enn ute på åpne gata, ser Dere. Å, herr polleti -
bare til frua kommer."
"Egentlig skulle du på stasjonen, ser du" - sa konstabelen i en overveiende tone
og klødde seg bak øret.
Hun fór opp og flyttet seg bort til ham. "Inte gjør det, inte gjør det," klynket
hun mens hun grep fatt i ermet hans med de frosne fingrene sine. "Jæ ber så
vakkert - i Guds navn - bare til frua kommer."

Konstabelen tenkte med seg selv. Tre dager til julen, regnet han ut.
"Ja ja, la gå," sa han høyt, idet han reiste seg. "Du kan være her til julen,
men ikke en dag lenger. Og husk på at ingen må vite om det."
"Gud signe dere, Gud signe dere, og takk skal dere ha," brøt hun ut.
"Men pass på å være borte klokka 6 presis om morgenen før trafikken begynner her
ute," la han til da han var halvt ute av døren.

Neste natt, Neste natt, da han kom forbi hytten, stanset han og så inn. Hun satt i en skrå
stilling, tilbakelent mot vinduskarmen. Profilen med knyttetørkleet om hodet
tegnet seg svakt mot rutene. Barnet lå ved brystet og diet. Hun rørte seg ikke,
og det så ut som hun sov.
 
Ut på morgenen slo det om til frost. I løpet av de neste dagene gikk
termometeret ned til 12 grader. Det ble gnistrende kulde med klar og stille
luft. På vinduene i det lille fergemannshuset kom det et tykt lag av hvitt rim
som gjorde rutene fullstendig ugjennomsiktige.
Julaften ble det omslag i været. det tødde og drypte alle steder. Man var nesten
nødt til å gå med paraply selv om det ikke regnet.
Nede på kaien var alle pakkhusvinduene atter isfrie, og føret var verre enn
noensinne.
 
Om ettermiddagen ved totiden kom konstabelen dit. Han hadde hatt tjenestefri de
siste nettene på grunn av en forkjølelse som legen hadde gitt ham attest for. Nå
skulle han ut og snakke med en fyr på et av dampskipene.
Hans vei falt forbi huset. Selv om det alt var begynt å skumre, så han det på
flere skritts avstand, det som fikk ham til å stanse og føle seg ille til mote.
Der satt hun i nøyaktig samme stilling som dengang for to dager siden. Akkurat
den samme profilen på ruten. Han gjorde seg egentlig ingen refleksjoner ved
synet, men følte seg bare grepet av gruover det samme han hadde sett to dager
tidligere; forstenet liksom. Det gikk uvilkårlig en gysning gjennom ham. var det
hendt noe?

Han skyndte seg bort til døren; den var stengt. Så slo han i stykker en rute,
fikk fatt på en jernstang, som han strakte inn gjennom åpningen, og hektet
kroken av krampen med den. trådte så inn, stille og forsiktig.
De var stendøde begge to. Barnet lå opp til moren og holdt ennå i døden brystet
i munnen. Nedover barnekinnet var det silt noen dråper blod fra brystvorten, det
lå størknet på haken. Hun var forferdelig uttæret, men på ansiktet lå det som et
stille smil.
"Stakkars jente, for en jul hun fikk," mumlet konstabelen mens han klødde seg i
øret.
"Men kanskje det er best som det er for dem begge to. Vårherre, han har nå vel
en mening med det."
Han gikk ut igjen, trakk døren til og festet kroken. Skyndte seg så på stasjonen
for å melde det han hadde sett.

Den første arbeidsdagen etter julehelgen lot havnevesenet det gamle
fergemannshuset rive ned og transportere bort. Det skulle ikke stå der og være
tilholdssted for alskens løsgjengeri




Kristian Krogh     " Kampen for tilværlsen"

Jobbig ...smärtsam morron.
Höll på at glömma at jag ska på sjukhuset til nie....shitt !!
Men ja har så ondt...kan knapt röra mej nu

help.. 

Ântligen!!  Kanske man blir lite gladare nu. Jag är less på at vissa ska
försöka dra igång bråk m mej jämnt. Och särskilt nu!!
Men istället för at låta mej såras så har jag börja  bitcha tilbaks.
Jag orkar inte va snäll mera...Det hjelper inte en skit endå!!!

Jesus fader.....snickaren Josef...va inte han den riktiga hjälten i julevangeliet?
Maria.... som han inte haft sex med....kom til han och sa at hon skulle  ha barn..
och at det inte va hans unge...utan Guds son !!!!
Josef  sa inte....." Well, lame excuse ,baby !! "
Utan han stödde henne osjälvisk och stod vid hennes sida hela vägen...
Jag tycker det är det största ....hans osvikelige kärlek åt Maria...
Så vackert.... 



Hymne til Josef.

Den unge Maria Vandret
Engang til Betlehem by
Forteller den gamle legenden
som alltid er like ny.

Det var ikke rom i hærberget ,
men stallen var lun og varm.
Så fødte hun der sin første sønn
støttet av Josefs arm.

Stjernesoler og vismenn.
Hyrder og englekor.
Hva  tenkte den mørke Josef
som aldrig mælte et ord ?

Gjenomstrålet av himmelsk glans
lyste de hellige to.
Hva  tenkte den mørke Josef
som bare var trofast og god ?

Kanhende han svøpte sin kappe
litt bedre om barnet og moren.
slik vernet han ordløst menneskets drøm,
den hellige Josef av jorden.


Inger Hagerup.

Jag blir altid aldeles gråtig av den här berättelsen...visst är det sant..
hundar är underbara varelser....


Bobby - verdens mest trofaste hund.......
..........................................................................

Det var på midten av attenhundretallet. Victoria var dronning i England. Industrialiseringen hadde lagt et teppe av røyk over flere av Storbritannias største byer. I Skottland tvang dårlig avling bønder inn til byene på jakt etter fast arbeid.

En av disse bøndene var 40 år gamle John Gray. Han flyttet inn til Edinburgh sammen med kone og sønn for å starte ny karriere i byens politikorps.

Jobben som politimann krevde blant annet at John Gray skaffet seg en vakthund. Og John fant en vakthund. Han fant en seks måneder gammel Skye-terrier som han ga navnet Bobby.

Historien om Bobby er en hjertevarm og sår historie om hengivenhet, og forholdet mellom en hund og hans eier.

En trofast følgesvenn
Det er ikke så lett å se for seg en liten terrier som en vakthund. Bobby hadde nemlig langt, silkebløtt hår som delvis dekket øynene, kort hale og ben som var knappe femten centimeter lange. Men det John Gray fant i Bobby var en sann venn for livet. Bobby var hengiven som få og en god venn på kalde vinterkvelder.

I to år var Bobby en trofast følgesvenn. Hver gang John Gray var ute på oppdrag, fulgte vesle Bobby hakk i hæl. Men så begynte helsen til John å bli dårligere. Han fikk tuberkolose og ble sengeliggende. Bobby satt trofast ved sengen og ventet på at eieren skulle bli bedre. Men det eneste som kunne redde John var et varmt klima eller ren luft. Dessverre hadde Edinburgh ingen av delene, og den femtende februar 1858 døde John Gray.

Bobby kunne neppe forstå hvorfor eieren hans plutselig ble lagt i en kiste. Men han fulgte trofast med da kisten med John Gray ble båret til Greyfriar kirkegård og senket ned i et hull i jorda.

Etter begravelsen tok enka til John Bobby med seg hjem. Men allerede om kvelden begynte Bobby å ule mot døren. Høyt og lenge. Han sluttet ikke før sønnen i huset slapp ham ut, slik at Bobby kunne springe tilbake til kirkegården, og legge seg ned ved husfarens grav.

Slo seg ned på kirkegården
Den gamle kirketjeneren på Greyfriar var ikke videre begeistret for at Bobby kom seg inn på kirkegården og la seg ned ved siden av eierens grav. En løshund passet seg nemlig ikke på kirkegården. Det var dessuten ikke lov. Derfor jaget den gamle kirketjeneren vekk Bobby de to første nettene. Men da Bobby vendte tilbake den tredje natten, på tross av regn og kaldt vær og muligheten for å bli jaget vekk igjen, begynte kirketjeneren å smelte. I stedetfor å jage Bobby vekk, bestemte han seg for å gi den vesle terrieren litt mat. Fra nå av skulle Bobby få lov til å komme og gå akkurat som han ville.

John Grays enke og sønn flyttet. Men Bobby nektet å dra. Han slo seg ned på kirkegården Greyfriar. Dag etter dag, natt etter natt, var Bobby trofast ved gravstedet til eieren sin og passet på. Det var umulig å holde ham inne, selv om været var kaldt og vått.

Avisene snappet opp denne uvanlige historien om forholdet mellom hund og eier, og Bobby ble etter hvert en kjent hund i Edinburgh. Hengivenheten og trofastheten hans rørte hele byen, og innbyggerne sørget for at han hadde nok mat og for at han fikk den pleien han trengte.

Trofast til det siste
Bobby ble værende på kirkegården. I år etter år voktet Bobby trofast graven. Johns gravsted hadde blitt Bobbys hjem. Ingen kunne holde ham vekk. Det var der han hørte hjemme.

En kald januardag i 1872 var det imidlertid slutt, og vesle Bobby sovnet inn, seksten år gammel. Han sovnet inn på graven til eieren sin, John Gray, som hadde dødd fjorten år tidligere.

Men Bobby hadde blitt en del av byen. Og da nyheten om Bobbys død ble kjent, ble det bestemt at han skulle få sitt eget gravsted og sin egen statue.

Både statuen og gravstedet ligger fortsatt ved Greyfriar kirkegården i Edinburgh, ikke langt fra John Grays gravsted.

På gravstenen til Bobby står det:

Greyfriars Bobby

Død 14ende januar 1872

16 år gammel

La hans loyalitet og hengivenhet være til inspirasjon for oss alle.

Måndag igen  och jag ska snart i väg til sjukhuset...
Sovit hyfsad bra faktisk....säkert för at jag nestan inte sov alls förra natten..
Det har varit min svåraste hälg nånsinn tror jag....jag känner mej still
down in the dumps....och jag vet inte vad som kommer hända i dag...
Hatar at inte veta....

Känns rätt så ensamt nu...finns et par bloggar man inte borde läst ..

Jag hadde behöft dej i kväld.....försöker fighta så bra det går..
svårt nu.....

Vill bara försvinna....hoppa av....rädd, ledsen,

Jag hadde behöft dej...

Mår inget bra....har ondt ..är svullen....lite feber med...
Cracka totalt i går....i dag känns det bara....tomt

En dickt til tröst för svåra dagar....som denna..
Det finns hopp....alltid....




På jorden et sted.

Tro ikke frosten
som senker en fred av sne
i ditt hår.
Alltid er det
på jorden et sted
evig vår.

Tro ikke mørket
når lyset går ned
i skumringens fang
Alltid er det
på jorden et sted
soloppgang.


Andrè Bjerke.

Den fuckar igen....orkar inte ....

Jag har inte skrivit nån vanlig blogg på några dar....det har varit så svårt för mitt huvud har bara haft èn tanke nu....at du ska må bra....at detta inte får hända mera nu....
Hur ska jag kunda skydda dej? ....Kan jag det nånsinn?
Jag vet inte....  Ååå, jag vet inte ju !!

Och jag förstår tror jag...lr kanske fattar jag inget alls...kanske måste jag själv uppleft....
rädslan, smärtan....at en menniska du engång lita på....som va din vänn... och som du trodde du kände kan göra nått sånt..det är bara ofattbart... och senn at han inte låter dej va!!  Och at ingen  stannar honom....
Varför gör ingen det?   Blääää....Varför finns det ingen där som sejer at nu är det nog ??

Det finns en smärta innom mej  som even om den inte kan liknas med va du känner....som even är värre enn all fysisk smärta...at nån missbrukar, misshandlar , skadar och förnedrar dej gör ondare enn nått annat jag uppleft...Man får inte göra  så med nån jag älskar...man får inte göra så med nån !!!
Jag vill bara hålla och skydda dej från alt ondt i värden....men det kan jag inte...Jag kan bara finnas til för dej...va nån at gråta hos och prata med ....va nån som stöder dej va du enn vill göra nu...
För vi vet båda at nått måste hända...men vad?

En valdteckt....lr  en misshandel ..... lr et viket som helst övergrepp kan inte försvaras....ingen har rätt at tvinga en annan menniska at göra nått dom inte vill.....ingen !!!
"Nei, jag vill inte!!".....betyder just det.... oavsett hur full ...lr flörtig... lr dum man varit innan.....Ingen har rätt at bara ta för sej av dej!!!  Du är utan skuld och du är utan skam ...och varje övergripare  och våldtecktmann måste få veta at samhället inte tolererar det här...Vi måste alla visa tydligt at vi inte tillåter nån form av misshandel ...och at vi stöder  til fulla dom som utsatts för detta...vi måste kämpa för strängare laggivning... och at identiten til våldtecktsmänn och pedofila offentligörs .....

Men just nu gälder detta min älskling...
Och jag känner tydligt at jag kunde döda nån för honom...
Och jag skulle inte ångra en enda seckund senn....



" If you hear something late at night...
somekind of trubble ....somekind of fight..
Please dont ask me what it was...

They only hit until you cry...
After that you dont ask why..
You just don't argue any more...
Just don't argue anymore..."


Suzanne Vega

Rit di rune.


Du skal kveikja lykta di og søkja,
tunge lemmar lyfta,vindetrapper gå,
under låge bjelkar ryggen krøkja,
under høge kvelvar oppreist stå,
ifrå løynde gangar tårnet nå.

Du skal tyde runer som er rita-
vart du fingrar øver muren dreg..
Mykje veit du - meire ska du vita.
Her har vismenn vandra føre deg.
Her skal andre følgja dine steg.

Legg dit øyra inn til desse vegger,
høyr den tale som stig herifrå -
klokkeklemt og tunge slag  av slegger.
Vandrar, lyfta lykta di og sjå.
Rit di rune under - sjølv -  og gå...



Aslaug Låstad Lygre.

Jodå, slepte drenera i narkos den här gången...fast det gjorde ondt nog utan...bläää
Espen har just varit här och gjett mej en spruta...vill sova lite nu i din säng som jag brukar..
gillar det....even om du inte är där så har jag ju mitt tecke hos dej   =)
Mmmmmmmm....love u

Langsomt blir alting til....skapelsen varer evig..
mørket ble lys ...og lyset ild
og mennesket våknet en dag og sa...
Jeg vill...

Langsomt blir alting til...
Langsom seiler vår jord mot en ukjent havn...
Ingen kan måle vår framtid..
og ingen kan gi den navn...
men dette vet vi....
at vi er med og skaper det evige livet...

Skape godt....eller ondt...
Vi vill ikke tape...
vi vill ikke miste den ilden vi  engang har fått...

Mange var veiene...det bar galt avsted
stryrken ble makt ....
og makt ble vold...
og mennesker trampet hverandre ned...
men altid var drømmen den aller ytterste
virkelighet...

Langsomt blir alting til..
Det haster....det haster...
Det kan gå galt igjen..

Hva er det vi vill?

Drømmer og utopier sier de kolke menn..
de som er kalde av hjerte..
Hør ikke på dem lenger!
Livet er ikke bare hus,mat og penger...
Vi er bestandig på vei..
bestandig et stykke lenger..
Altid på vei mot menneskehetens seier eller
nedrelag...

Det haster! Det haster i dag!
Vær utålmodig menneske
Sett dine egne spor...
Det gjelder vårt evige korte liv
Det gjelder vår jord!


Inger Hagerup     1946

Tenkte göra en lite annorlunda julkalender för er....varje dag fram til julafton ska jag skriva inn nått i den som berör mej på nått sätt...och som kanske berör er med....och kan få er stanna upp  et litet tag ...
sitta still och känna efter  at man trots alt lever....

Enjoy....

Du är bara hos pappa som du brukar va på fredagskvällarna....men åååååååh ..
jag saknar dej sååå....=(
Lider av akut gosbehov nu.....vill va med dej så mycket...

Senn blev det ju inte bättre av at jag kom at tänka på chockladpuddingen....hehe
mmmmmmmmmmm

Hurry home .....pleaseeeeeeeeeeeeeeeee   .......... 

I dag är jag glad =D

Varit til kontroll på sjukhuset ....och dom va nöjda med mej  =D........  YEY
Jag har inte mera ondt en jag brukar ha nu...och det kan jag leva med...
Så otroligt glad at det värkar ha funkat....
Ska dit igen på måndagen ....men det vill jag inte tänka på nu

Första december i dag....känns inte alls som det....mera som april
här utanför....grönt gräs och ingen snö....
Vi plocka fram alla adventgrejer i går kväld...och jag har inte orka göra nån julkalender..
 va lite ledsen för det....men i dag tidlig ...när jag vaknade..stod det en korg fyld med små
paket (inte bara små =0) brevid sängen...
På en papperslapp stod det...."dra i et av snören varje dag och kolla vilket paket du får"
det gjorde jag och fick  et paket med sjokladpuddingmix....lol  hahahahahahahah
Så det blir efterrätt i kväld.....gott !